Ah, a true connoisseur!

Ikväll har jag provat glöggen! Mmm! Jag, min far och mor provade glögg, åt pepparkakor och såg amerikansk fotboll på TV. Min farsa värmde glöggen i micron. Jag frågade va fan han sysslade med och framhävde att så kan man ju inte göra.... Det är ju glögg, inte någon eländig fryspizza! Han mumlade "palla, orka..nånting" till svar och jag gav upp min räd. Den första gnuttan julstämning infann sig hursomhelst så snart vi börjat smutta på denna en av julens höjdpunkter. Synnerligen trivsamt.

Hursomhelst. Matchen var Philadelphia Eagles mot Indianapolis Colts, örnarna vart dräpta med 45 - 21. Hårt. Men det fenomenala var inte matchen i sig utan Indianapolis' offensive tackle med nr 78 på ryggen. Vilken ofantlig bjässe. Denna gigant, på bortåt 150 pannor. Stadion skälvde när denne koloss dundrade fram. Och tror ni inte han hette Glenn! Bara ben på Glenn Hysén. Min kväll är gjord. Det är egendomligt hur lätt det kan vara ibland.

Innan jag träffar John Blund för ikväll ska jag ojja mig lite över ekorrar. Ekorre är mitt bästa djur. Det är ett enastående djur på många vis, näst intill sagolikt. Så fort jag ser en blir jag som förstenad, jag tycker de är grymt fascinerande. Man blir aldrig besviken, jämt får man en fängslande show. När jag gick omkring i närheten av Stridsteknikfältet på Lv6 en gång fick jag se två kurrar som bråkade. De bråkade otroligt länge och slagfältet bestod av 2-3 björkar. Det va ett jämmrans liv! Tänk er en mix av Crouching tiger, hidden dragon och Chip n' Dale (Räddningspatrullen).
Bilden nedan har jag faktiskt tagit själv och jag är ganska stolt (:
_

We are getting aggravated..

Sitter man och laddar inför en pangkväll, ja då vips så har man åkt på en förarglig förkylning.. kom från ingenstans. Eller jo, den är väl förmodligen sprungen ur för mycket av den taskiga luften inne på k to the t to the b och lite för lite sömn denna veckan. Tur att man sitter på ett par huskurer för detta problem. För att säga nej till Herr Öl, det förstår ni, är något som inte existerar i min enkla värld.

En av de sannolikt mest beprövade och erkända metoderna mot förkylning är väl troligen helt enkelt att supa bort den. Du kanske tycker att metoden känns aningen tvivelaktig och ja, kanske lite okristen. Inget en vanlig random svensson som helst som skulle ge sig hän åt, men ändock, ack så effektiv.

Något annat som kan fungera är ju att bara helt sonika ignorera förkylningen. Kanske lite som; There is no spoon. Jag tänker lite som hypokondri fast tvärtom, innbillningsfrisk? Är man bara helt måttlöst och förbannat inställd på att man är frisk, då är man bara det helt enkelt. Eller blir?

Jag ser en combo av dessa två tillvägagångssätt, en korsning, en hybrid, en bastard, som får bli lösningen på dilemmat. Får återkomma med en analys av det förväntade succéresultatet. Snart dags att sätta planen i verket.

_

It's every man for himself

Den tickar inte längre. Jag stirrar ner på min klocka..
Den har stannat! Bara genom att tala har denna fantastiskt träaktiga figur fått min klocka att stanna... Hur fan gör människan. Borde jag inte tala om det? Som en annan näsvis idoljurymedlem höja handen, avbryta med ett: "Du är helt enastående tradig... försvinn ur min åsyn ditt andefattiga stycke.. du går inte vidare.." osv. Kanske blir något av en överdrift. Men kan man kanske hitta något slags mellanting mellan att göra så och att göra som jag gjorde(Sitta nickandes och säga: "Ja... jaa... ZZzzz... precis... mhmm..ojdå...Zzz..de va som fan....ja.." Och försöka se personen i olika förlåtande situationer för att till det yttersta förhindra att en fysisk situation ska uppstå.) [ Känns rätt svenskt att göra så. Vara töntigt tillgjort trevlig och pressa fram meningslösa frågor osv. Eller det typiskt svenska kanske ligger i att man från första början inte är intresserad av vad andra tycker eller gör. Rätt ego? "Gör va fan du vill bara jag slipper veta"? "Sköt dig själv" liksom... Jag vet inte. Sånt går jag och grubblar över ibland... Kommer dock sällan fram till något redigt. Eller vettigt för den delen heller. ] Det finns nog inget ärligt mellanting för att slippa undan...
Så jag sitter där och nickar...
_

sledgehammers go quack!

Sitter och försöker förstå varför jag skapade en blog från första början. Satt och förbannade mig över hexkoder i tre timmar innan jag ens skrev min första post. Som dessutom bara var en test-post (Och som jag sen dessutom va tvungen att editera.. snacka om IQ fiskmås).

Folk har väl egentligen bloggar mest för sin egen skull förmodar jag? Om man nu inte tvunget känner att man måste berätta saker för folk eller att man vill att de ska veta vad man vill de ska veta om en själv eller annat. Men då gör man det ju ändå i slutändan för sig själv, så man kan bli nöjd när folk vet det man vill. Besynnerlig fråga det där.. ger man bort någonting, t.ex på jul, för att vara snäll. Ja då kanske någon frågar: Snäll, mot sig själv eller någon annan? Skit i det förresten... Jag önskar mig btw att det snöar på julafton i julklapp. Då jäklar blir det åka av på Brudarmossen.

Jag gör den nog hursomhelst mest nästan bara för min egen skull... Jag ser det som en dagbok... Har inte bestämt mig för om jag ska tala om för någon att den ens finns. Isåfall är det en dagbok, i annat fall är det nog bara en... blog. Det spelar nog ingen skillnad.

_

Frank... Frank

Frank Frank Frank